Vinna eller försvinna
Du springer hem för du orkar inte möta tankarna.
När gråten kommer smygande springer du snabbare fast benen värker.
Men du glömmer att tårar förråder och de går inte att hejda.
Du föreställer dig att du springer ifrån dina demoner.
Fast du vet att demoner inte går att springa ifrån.
Du vet att de är snabbare än du.
När benen viker sig under dig och du tappar andan så hinner de ifatt dig.
Men då är du inte rädd längre för det finns bara två alternativ.
Vinna eller försvinna.
Och du orkar inte springa ifrån det oundvikliga.
Du tycker inte det spelar någon roll om du försvinner för du orkar inte kämpa mer...
Kärlek, kärlek, kärlek
Kärlek är en konstig känsla.
Vissa säger att det handlar om kemi och hjärnan.
Vissa säger att det är ett tillstånd, som en sjukdom ungefär.
Kanske är det en kombination. Kanske är det inte det.
Hoppas att de uppfnner en medicin för att bota olycklig kärlek och brustna hjärtan i framtiden, säger vissa som lider av kärlekens kval.
För tänk när man inte vill vara kär. När det inte är kul längre. Då blir det ju bara jobbigt.
Eller när någon är kär i en och man kan bjuda på ett glas med lite av den där medicinen så att ingen behövde bli sårad. Då kunde man ju undvika det jobbiga.
Men tänk om det egentligen är bäst att det får ta den tid det tar att läka ett brustet hjärta?. Vilka erfarenheter går man annars miste om?
Människor måste vara så produktiva hela tiden. Man vill inte lägga tid på saker som kanske faktiskt betyder något i framtiden. Vill inte att något var jobbigt.
Tänk om livet var lätt, då hade ju ingen velat kämpa och ingen viljat åstakomma något.
Vissa säger att det handlar om kemi och hjärnan.
Vissa säger att det är ett tillstånd, som en sjukdom ungefär.
Kanske är det en kombination. Kanske är det inte det.
Hoppas att de uppfnner en medicin för att bota olycklig kärlek och brustna hjärtan i framtiden, säger vissa som lider av kärlekens kval.
För tänk när man inte vill vara kär. När det inte är kul längre. Då blir det ju bara jobbigt.
Eller när någon är kär i en och man kan bjuda på ett glas med lite av den där medicinen så att ingen behövde bli sårad. Då kunde man ju undvika det jobbiga.
Men tänk om det egentligen är bäst att det får ta den tid det tar att läka ett brustet hjärta?. Vilka erfarenheter går man annars miste om?
Människor måste vara så produktiva hela tiden. Man vill inte lägga tid på saker som kanske faktiskt betyder något i framtiden. Vill inte att något var jobbigt.
Tänk om livet var lätt, då hade ju ingen velat kämpa och ingen viljat åstakomma något.
Våren, längtar jag dit?
Våren är så fin,
allting föds liksom på nytt.
Vindens fridfulla sus,
och bäckens stilla porlande brus.
Här sitter jag på bryggan,
och ser den lilla myggan,
som kämpande försöker slita sig ur vindens kast.
Jag håller en strut i min hand,
ser vågorna sakta rulla in mot strand.
Havsvinden rufsar om i mitt hår,
jag tar av mig mina skor och doppar mina tår.
(Det var så länge sedan jag skrev den här dikten, jag var bara 11. En av mina favoriter ändå. Tänk vad enkelt det var på den tiden, det tycker man nu i alla fall. Men då tyckte man det var svårt. Blir det aldrig enklare?)
När det var du och jag så fanns inga moln på himlen
Jag kommer aldrig att glömma när det var du och jag.
Jag vill tillbaks till dagen då vi gav varandra sanningen
och den blomstrade i våra hjärtan.
Ända tills stormen kom och blåste bort det vackra,
och kvar fanns bara våra lögner.
De var som ogräs som växte och som vi inte ignorera,
och våra vägar splittrades.
Tänk om jag hade byggt ett skydd runt våra hjärtan,
istället tog jag allt för givet.
Kanske hade inget förstörts då. Kanske hade det forfarande varit du och jag då.
Kanske.
