ibland, ibland
vackert
stackars lilla åsna
SJälviskt?
Liten flicka, lockigt hår
Blåa ögon
Skör
Törstande efter någon
Som bara ser henne
Som inte tar henne för given
Som sätter henne i första rummet
Som inte ställer krav
Som finns
I samvaro med flickan själv
Som vill att flickan ska finnas för denne också
Som skulle bry sig om hon försvann
Som lindrar och läker
Inte sviker
Aldrig lämnar ensam
Förstår att hon inte vill kväva, dra sig undan
Men det är inte lätt
Inte lätt
Som kan ge balans
Att förstå detta är att förstå vad som är fel vilket är svårt för de flesta
Jag ser vad jag vill se
Fast jag vill inte se
Vad jag ser
stand up strong
De säger carpe diem, lev för dagen
Det är inte enkelt, leva i sekunden
Det finns alltid en morgondag
Som bara är en stor oas jag måste simma över.
Ett stormande hav som aldrig slutar finnas.
Den är aldrig spegelblank
Jag kan inte se mig själv
För jag är splittrad i vågorna
Flyter iväg någonstans
Ogreppbar
Tips till högskoleprovet
inspo balhår
aldrig nöjd
ALDRIG.NÖJD.ALDRIG.NÖJD.ALDRIG.NÖJD.ALDRIG.NÖJD
ALDrigNÖjdALDrigNÖjdALDrigNÖjdALDrigNÖjdALDrigNÖjd
aldrig nöjd, aldrig nöjd, aldrig nöjd, aldrig nöjd, aldrig nöjd
Insikter eller kanske bara vilda, vansinniga fantasier?
Det känns som att mina föräldrar älskar min lillasyster mer än mig. Jag älskar henne mer än mig. Jag har fått mina föräldrars dåliga sidor. Alla de sidorna som jag föraktar hos dem. Så jag föraktar mig själv. Allting de inte gillar hos sig själva ser de i mig.
Hmm, börjar bli dags att gå till terapeuten snart märker jag...
Funderingar
Sitter och tänker tillbaka och minns. Funderar, grubblar. Inget positivt med att älta det förflutna. Ändå, ack så nödvändigt. Det är inte så lätt att gå vidare från saker som gjort ont i själen. Tiden läker alla sår men man kan fortfarande känna det som gått djupt.
Ibland när man letar så känns det inget alls. Äntligen, tänker man då, äntligen är det läkt. Sen helt plötsligt från ingenstans bubblar det upp till ytan.
Jag kan tänka tillbaka på all ångest, alla val och all press. Som lagts på hög under en längre tid. Och jag kan bli så frustrerad på mig själv, och andra. På människor som styrt mina val och pressat mig. Inte med mening och inte med ont uppsåt. Tvärtom. Människor som älskar mig har gjort det.
Och jag älskar dem. Men det gör så fruktansvärt ont ibland.
Sent på natten...
Jag undrar när saker gick snett? Vad var det egentligen som hände?
Allting är så flyktigt. Man tror att man ska minnas saker men upptäcker att allt flutit ihop till en flimrande kortfilm eller helt försvunnit.
Återigen, vad var det som hände? Jag kan svara ärligt.
Jag.Vet.Inte
Har ingen aning.
Nada.
Okej, jag kanske ljuger lite. Men faktiskt; jag är inte säker (jag vet inte).
Någonstans på vägen gick saker snett.
Jag slutade fungera.
Jag hade ångest för att gå upp ur sängen.
Jag stannade uppe hela nätter och grät salta tårar ner på kudden.
Jag slutade ringa folk.
Jag slutade svara på sms.
Jag gick inte till skolan.
Jag var inte inne på facebook.
Jag pratade inte.
Jag sov inte.
Jag åt inte.
Jag fanns inte.
Finns jag nu? Ja, ibland. Ibland drivs jag av mig själv, av kraft och livslust. Ibland kopplar jag på autopilot. Fejk skratt, fejk skämt, fejk Linnea.
Åh vad jag önskar att allt vore som vanligt igen. Fast samtidigt, vad är vanligt?
Vem är jag egentligen? Det känns som att jag har förlorat mig själv.
Panik.
Jag får verkligen panik när jag tänker att jag har förlorat mig själv. Kvar är bara en ynka skärva av som var jag förut. Jag är inte rolig. Jag är inte kreativ. Jag kan inte skriva. Jag har förlorat min fantasi. Jag vill inte läsa böcker.
Jag är ett pussel. Jag måste hitta bitarna och sätta ihop det till en helhet igen. Men tänk om det inte går? Tänk om bitarna försvunnit?
ingenrubrik
Jag saknar:
- Mikaela
- Erica
- Johanna
- Andra människor också
- Att leva på riktigt
- Glädje
- Kämparglöd
- Skolan (det trodde jag aldrig)
- Att tro på mig själv
- Att vara säker på något
- Att vara nöjd
- Att ha lust att fortsätta med allt
- Lycka
Jag hoppas att det är min tur att snart.
~ funderingar ~
Jag bollar med tanken att försvinna någonstans. För jag kvävs här. Kvävs av min egen närvaro. Det är sjukt egentligen.
I'm fucking trapped.
