Sagas Värld

Jag saknar:

- Mikaela

- Erica

- Johanna

- Andra människor också

- Att leva på riktigt

- Glädje

- Kämparglöd

- Skolan (det trodde jag aldrig)

- Att tro på mig själv

- Att vara säker på något

- Att vara nöjd

- Att ha lust att fortsätta med allt

- Lycka






Jag hoppas att det är min tur att snart.

Jag bollar med tanken att försvinna någonstans. För jag kvävs här. Kvävs av min egen närvaro. Det är sjukt egentligen.

I'm fucking trapped.

Jag drömmer mig bort till en värld som jag omöjligt kommer få tillgång till. Det kommer alltid att vara just det, en dröm. De säger att det kommer fler chanser, men det gör det inte. Varje tillfälle som vittrar sönder är ett tillfälle mindre. Mitt liv rinner mig ur händerna och jag kan inte göra något åt det.

Det hade varit härligt att leva i en drömvärld. Vem vill inte det? Kan någon ta mig tillbaka? Kan Peter Pan komma och föra iväg mig till landet ingenstans. Jag vill åka i väg till ingenstans. Jag vill inte någonstans. Där ingenting egentligen betyder någonting. Man bara lever. Det finns ingen framtid där. Men det finns heller ingen historia, inga minnen. Man bara finns och är lycklig.

Här betyder allting för mycket. Det finns så många fel man kan göra. Allting betyder något. Varje tillfälle som ges till förändring som passerar betyder att jag gått miste om ännu en chans att förändra.

Jag önskar att ett hål kunde sluka mig så att jag bara utplånades. Aldrig funnits och finns inte mer. Putts väck. Borta. Och alla skulle vara lyckliga sedan. Men inte jag för jag hade aldrig levt.

I feel like my life is a train going on its highest speed towards something unknown. It’s gone off trace. There’s no one steering. I’m going to crash. It’s only a matter of time. I’m not in control.

Does anything matter? I’m just going to crash anyways.