Framtiden
När jag ser framåt ser jag bara mörker. Men det är ett välkomnande mörker som slukar världen framför mig. Världen som är okänd för mig.
När jag ser bakåt ser jag dig stå där och le och jag blir varm inombords. När jag vänder mig om märker jag att jag inte kan röra mig bakåt.
Du slutar le och skakar på huvudet.
"Du kan inte gå tillbaka", viskar du. "Du måste gå framåt, kom ihåg mig så ses vi snart igen".
Jag börjar gå framåt och vänder mig inte om förrän mörkret har omringat mig, då är du försvunnen.
Kommentarer
Trackback