FAN
Fan, jag som trodde allt flöt nu. Livet som gick sin gilla gång ni vet. FAN! Älskling, varför? Kan du inte förstå att du är bra som du är? Ingen behöver din smärta, inte du heller. Jävla återfall! Du som kämpat, gråtit, slitit, skrikit, förtvivlat.
Du vet väl att vi älskar dig? Jag vill inte se dig förgås av dina egna drömmar som för dig är ouppnåliga.
Men jag vet att de inte är det. Jag vet det för jag tror på dig. Tror inte du på mig? Jag önskar att du gjorde det... Om du bara gjorde det.
Förlåt för att vi blundade för att vi tvekade. För att vi inte vågade. Förlåt för vår feghet, för min feghet. Jag ska aldrig tveka igen.
Förlåt, älskling.
Kommentarer
Trackback
