Kärlek, kärlek, kärlek

Kärlek är en konstig känsla.
Vissa säger att det handlar om kemi och hjärnan.
Vissa säger att det är ett tillstånd, som en sjukdom ungefär.
Kanske är det en kombination. Kanske är det inte det.
Hoppas att de uppfnner en medicin för att bota olycklig kärlek och brustna hjärtan i framtiden, säger vissa som lider av kärlekens kval.
För tänk när man inte vill vara kär. När det inte är kul längre. Då blir det ju bara jobbigt.
Eller när någon är kär i en och man kan bjuda på ett glas med lite av den där medicinen så att ingen behövde bli sårad. Då kunde man ju undvika det jobbiga.
Men tänk om det egentligen är bäst att det får ta den tid det tar att läka ett brustet hjärta?. Vilka erfarenheter går man annars miste om?
Människor måste vara så produktiva hela tiden. Man vill inte lägga tid på saker som kanske faktiskt betyder något i framtiden. Vill inte att något var jobbigt.
Tänk om livet var lätt, då hade ju ingen velat kämpa och ingen viljat åstakomma något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0