När det var du och jag så fanns inga moln på himlen
Jag kommer aldrig att glömma när det var du och jag.
Jag vill tillbaks till dagen då vi gav varandra sanningen
och den blomstrade i våra hjärtan.
Ända tills stormen kom och blåste bort det vackra,
och kvar fanns bara våra lögner.
De var som ogräs som växte och som vi inte ignorera,
och våra vägar splittrades.
Tänk om jag hade byggt ett skydd runt våra hjärtan,
istället tog jag allt för givet.
Kanske hade inget förstörts då. Kanske hade det forfarande varit du och jag då.
Kanske.
Kommentarer
Trackback