Ska vi aldrig ses mer?
Jag kan inte undgå att känna mig sårad,
känna trycket mot mitt hjärta.
Gråten är nära, jag känner ögonen svider.
Varför blev det som det blev egentligen?
Var det mitt fel? Om jag hade...
...gett mer, varit bättre... hade allt varit annorlunda då?
Det känns som om en öken har vuxit fram mellan oss,
som en oövervinnlig torka av söndersmulad kärlek, vänskap, önskemål, besvikelse.
Om jag bara hade kraften att vattna marken, se sprickorna hela sig framför mina ögon.
Men jag orkar inte.
Kommentarer
Trackback
