Sagas Värld

Tiden passerar som ett tåg i högsta fart. Ibland måste man tvinga sig själv att stanna upp och reflektera. Det är bra men samtidigt inte. Tankar som var neutrala blir lätt svarta emellanåt. Man undrar saker som man aldrig kan få svar på. Frågor som man, som liten, hoppades få svar på senare. Allt är en transportsträcka till något annat. Dagis är en transportsträcka till grundskolan. Grundskolan är en transportsträcka till gymnasiet. Gymnasiet är en transportsträcka till arbetslivet. Man tror att man ska finna svar senare. Men det får man inte.

Vi lever i framtiden. "Du måste tänka på framtiden!", "Vad vill du bli när du blir stor?", "Vad ska du välja för program i gymnasiet?". Jag måste göra detta, detta och detta. Jag måste gifta mig, jag måste lyckas, jag får inte bli som henne...

Vi lever i framtiden. Vi måste göra det. Samtidigt så proppas vi fulla med budskap som "lev i nuet". Ja för så jävla lätt är det ju verkligen!

Jag är bara rädd att jag en dag ska titta tillbaka på mitt liv och ångra att jag oroade mig så mycket för framtiden istället för att vara nöjd i nuet. Samtidigt är det omöjligt att vara nöjd. För man måste välja hela tiden. Val som är viktiga för framtiden.

Vi vår väl se hur det blir senare. Vi får väl se hur min generation kommer att må i framtiden. Jag är helt övertygad om att vi kommer dö tidigare än våra föräldrar.

FAN va lyckat...inte