Funderingar
Sitter och tänker tillbaka och minns. Funderar, grubblar. Inget positivt med att älta det förflutna. Ändå, ack så nödvändigt. Det är inte så lätt att gå vidare från saker som gjort ont i själen. Tiden läker alla sår men man kan fortfarande känna det som gått djupt.
Ibland när man letar så känns det inget alls. Äntligen, tänker man då, äntligen är det läkt. Sen helt plötsligt från ingenstans bubblar det upp till ytan.
Jag kan tänka tillbaka på all ångest, alla val och all press. Som lagts på hög under en längre tid. Och jag kan bli så frustrerad på mig själv, och andra. På människor som styrt mina val och pressat mig. Inte med mening och inte med ont uppsåt. Tvärtom. Människor som älskar mig har gjort det.
Och jag älskar dem. Men det gör så fruktansvärt ont ibland.
