Sagas Värld

Jag sitter och funderar på allt möjligt fastän huvudet värker och sängen kallar. Det är sent nu 02.31. Inte för att jag bryr mig egentligen. Jag kan sova hur länge jag vill.

Jag undrar när saker gick snett? Vad var det egentligen som hände?
Allting är så flyktigt. Man tror att man ska minnas saker men upptäcker att allt flutit ihop till en flimrande kortfilm eller helt försvunnit.
Återigen, vad var det som hände? Jag kan svara ärligt.
Jag.Vet.Inte
Har ingen aning.
Nada.

Okej, jag kanske ljuger lite. Men faktiskt; jag är inte säker (jag vet inte).

Någonstans på vägen gick saker snett.
Jag slutade fungera.
Jag hade ångest för att gå upp ur sängen.
Jag stannade uppe hela nätter och grät salta tårar ner på kudden.
Jag slutade ringa folk.
Jag slutade svara på sms.
Jag gick inte till skolan.
Jag var inte inne på facebook.
Jag pratade inte.
Jag sov inte.
Jag åt inte.
Jag fanns inte.

Finns jag nu? Ja, ibland. Ibland drivs jag av mig själv, av kraft och livslust. Ibland kopplar jag på autopilot. Fejk skratt, fejk skämt, fejk Linnea.

Åh vad jag önskar att allt vore som vanligt igen. Fast samtidigt, vad är vanligt?
Vem är jag egentligen? Det känns som att jag har förlorat mig själv.