Panik.


Jag får verkligen panik när jag tänker att jag har förlorat mig själv. Kvar är bara en ynka skärva av som var jag förut. Jag är inte rolig. Jag är inte kreativ. Jag kan inte skriva. Jag har förlorat min fantasi. Jag vill inte läsa böcker.

Jag är ett pussel. Jag måste hitta bitarna och sätta ihop det till en helhet igen. Men tänk om det inte går? Tänk om bitarna försvunnit?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0